Morgonandakten

Dagens andakt hålls av Prima Singh diakon i Equmeniakyrkan i Stockholm. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten: ”För flera år sedan när jag gick min fritidsledarutbildning med kyrklig inriktning skulle vi få lära oss mer om ledarskap och min dåvarande lärare presenterade mig för en författare som gjorde ett stort intryck”. Text: 1 Joh 4:7-8Musik: Concerning Hobbits – Howard Shore, London Philharmonic Orchestra, Nya Zeelands Symfoniorkester (Wellington)ProducentLina Hedmark liv@sverigesradio.se

Dagens andakt hålls av Prima Singh diakon i Equmeniakyrkan i Stockholm. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten: ”Bara för att jag råkar ha en krage på mig innebär det inte att jag är felfri eller att jag är mer älskad av Gud. Han älskar oss alla lika mycket- i hans värld behöver ingen förtjäna kärlek och beröm. I hans värld är vi ovillkorligt älskade med våra tillkortakommanden och trots våra misslyckanden.”Text:1 Joh 4:16Musik: Concerning Hobbits – Howard Shore, London Philharmonic Orchestra, Nya Zeelands Symfoniorkester (Wellington)ProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

I dagarna inleds den muslimska fastehögtiden ramadan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten: När månaden Ramadan kommer talar vi ofta om hjärtat. Det är månaden då vi ska rena oss, släppa det gamla, förlåta dem som har sårat oss och försöka bli lite mjukare, lite bättre människor. Dessa ord bär på mycket hopp. Ni vet den där tanken om att få börja om och att få lägga ner det som tynger en är ju något de flesta av oss längtar efter.Text: Koranen 42:40 Musik: Ouj-e-Asman (instrumental) - Mohammed EsfahaniProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

I dagarna inleds den muslimska fastehögtiden ramadan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten: ”Nu när Ramadan är här kan vi låta rytmen förändras igen – jag hoppas på att jag ska låta dagarna bli långsammare och enklare. Tillåta mig att vänta mer. Känner efter mer. Och då kan vi lägga märke till hur det där lugnet smyger sig tillbaka.”Text: Koranen 55:26-27Musik: Ouj-e-Asman (instrumental) - Mohammed EsfahaniProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Andakten i P1 hålls i dag av syster Mirjam - en av de nunnor som lever och bor i Heligas hjärtas kloster vid Omberg i Östergötland. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Syster Mirjam är katolik och systrarna i klostret tillhör den benediktinska klostertraditionen och kallas för Mariadöttrarna.Ur andakten:"När jag först fick frågan om jag kunde tänka mig att hålla den här andakten var min spontana reaktion – nej det kan jag inte, det är bättre om någon annan gör det. Jag var helt enkelt rädd för att misslyckas."Text:Matt 18:3Musik:Gottes Zeit Ist Die Allerbeste Zeit – Vikingur Olafsson & Halla Oddny MagnusdottirProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Tankar och reflektioner utifrån ett andligt och religiöst perspektiv. Bygger på text ur helig skrift, bön, egen reflektion och musik. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:I perioder har jag spelat mycket improvisationsteater. Det är en underbar konstform! En plats där du får utmana dina impulser och öva dig i att se den människa du har framför dig. När jag klev över tröskeln till min första nybörjarkurs, så var jag både nyfiken och nervös. Det var en blandad skara människor som satt i rummet. Några verkade ha gått dit tillsammans, och andra satt spänt och väntade på att kursledaren skulle dra igång. Det var både kvinnor och män, olika klädstilar, åldrar och utseenden. Vi var en grupp människor som troligen aldrig hade träffats, om det inte vore för vår gemensamma hobby.I samhällets ögon var vi en brokig skara människor, men impron blev ett rum där vi kunde hitta gemenskap över gränserna. På många sätt liknar min församling, det jag fick uppleva inom teatern. Båda är spretiga gemenskaper,

Den här veckan möter vi Clara Vennman, aktiv i Equmeniakyrkan i Göteborg, i Andakten i P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:För några år sedan bjöd jag in till en Thanksgiving-middag. Jag ville äta gott, ha låga trösklar och hitta ett tillfälle att tacka tillsammans. Så jag bjöd in fyra vänner och bad dem ta med en gäst var. Någon tog med sin kollega, en tog med grannen och någon tog med en person som behövde uppmuntras. Alla gäster fick förbereda något de ville tacka för.Jag ordnade noga inför kvällen. Dukade fint och tände ljus. Lagade mat som jag trodde skulle passa alla. Och det blev en fin kväll! Vi delade gemenskap och lärde nyfiket känna varandra. Till en början var det lite trevande samtal, men allteftersom kvällen gick så hittade vi varandra alltmer. Under efterrätten var det dags att berätta vad vi var tacksamma för. Och det var högt och lågt!  Tacksamhet över en bra vecka, tacksamhet för hälsa. Ett tack för att ens ha överlevt föregående år och ett annat tack för att h

I veckans andakter möter vi Clara Vennman, som är aktiv i Equmeniakyrkan i Göteborg. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Jag, min man och vår tre barn, är del av en matgemenskap. Vi är tre familjer, som träffas i varandras hem och äter middag tillsammans en gång i veckan.När vi startade för drygt 10 år sedan, så var vi tre par som längtade efter en vardagsgemenskap. Ett sammanhang som inte krävde så mycket av oss, utan dit vi kunde komma som vi var och sätta oss vid ett dukat bord. Så vi började laga mat till varandra en gång i veckan. Och sedan dess gemenskapen uthålligt hängt i, och burit oss genom sju barn, flyttar, jobbyten och livets upp- och nedgångar.Ibland har det varit genomtänkta middagar och sena kvällar, och ibland har det varit makaroner och alldeles för hög ljudnivå. Vissa gånger har vi fört samtal som har stannat kvar, och andra gånger sitter vi mest tysta med varandra. Men vi har fått öva oss i principen att dyka upp och dela gemenskap, oavsett hur lätt eller svårt livet

Den här veckan möter vi Clara Vennman, aktiv i Equmeniakyrkan i Göteborg. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:För visst möter vi de människorna ibland – de som verkar ha en förundrans blick? Som är först med att utbrista: ”oj, knopparna slog ut den här våren också!” eller som stannar upp på trottoaren bara för att känna hur gott det luktar när regnet slår mot varm asfalt. Dom människor somåterigen läser en tummad bok: ”bara för att se om det kommer upp några nya perspektiv”Förundrans blick är ingen påklistrad känsla. Det verkar vara en djupt rotad attityd till livet.Och det finns en förundran nedlagd i själva skapelsen. I första mosebok läser vi om hur jorden i begynnelsen var öde och tom, men att Gud skapar både himmel och jord. Han skapar grönska, fröbärande örter och träd. Han skapar ljus och mörker och stjärnorna att lysa över himlavalvet. Och sen står det att Gud ville att vattnet skulle vimla av levande varelser och att fåglar skulle fylla hela himlen och flyga under himlavalvet. H

Den här veckan möter vi Clara Vennman, aktiv i Equmeniakyrkan i Göteborg. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Jag och min familj bor i ett hus i utkanten av Göteborg. När vi köpte det för 6 år sen, så fick min man ett äppelträd av sitt arbete: ”för att plantera i sin nya trädgård”. Då vi ännu inte hade fått tillträde till vårt hus, så frågade han snällt de tidigare ägarna om han fick gräva ett hål i trädgården och plantera trädet.När vi flyttade in, så var jag förväntansfull på hur trädet skulle se ut. Efter många år i lägenhet, så drömde jag om ett blomstrande träd med mycket frukt. Se då min besvikelse, när det vackra äppelträd jag visualiserat, mest var en brun liten pinne som stack upp ur jorden. ”Hur skulle det här trädet någonsin kunna bära frukt?”Men sedan dess har vi vårdat trädet. Vi har övat på att beskära det och stöttat upp det mot träpålar när det riskerat att rasa samman. Och vi har med stor nyfikenhet väntat på den frukt som ska komma.Text:Hebreerbrevet (6:19)Musik:A Thous

Veckans andakter tar avstamp i de fem världsreligionerna och har kyla som tema. Idag hör du Prithu Banerjee som utgår från sin hinduiska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Kyla är ofta något vi vill bort ifrån. Vi klär oss mot den, stänger den ute, värmer upp rummen snabbt. Men om man stannar kvar en sekund så gör kylan något med oss. Den saktar ner stegen. Den skärper sinnena. Den påminner oss om att kroppen lever.Musik: Sirgun Kaur – Bahuta Karam InstrumentalProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Veckans andakter tar avstamp i de fem världsreligionerna och har kyla som tema. Idag hör du Sema Ekinci som utgår från sin muslimska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten: ”Hjärtat är inte bara något som slår. Det är något som svarar. Något som tar emot, filtrerar, håller kvar och precis som huden på mina händer påverkas av kylan, påverkas hjärtat av det klimat det lever i.”Text: Hadith ur Sahih al-Bukhari & Muslim Musik: Lament – Iftekharul AnamProducent Lina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna på temat Kyla. Idag med författaren Karin Brygger som utgår från sin judiska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Den 20 November 1940 skriver den judisk-litauiska studenten Matilda Olkinaité i sin dagbok att hennes lidande aldrig varit större än nu. Hon gråter, men tårarna gör ingenting lättare. Nej, hon vill inte dö, men att lida till denna grad, det är omöjligt. ”Jag önskar jag blev sjuk och medvetslös, bara så jag kunde glömma allt”.Man kanske kunde tro att Matildas ångest har med annalkande krig att göra. Men nej, det är kärleken som orsakar lidandet. Eller rättare sagt längtan efter den kärlek som åtminstone i skrivande stund verkar förbi. Det är så kallt i Matildas rum. För kyla är inte bara en konkret omständighet, nej, det är också något mellanmänskligt och den kyla som saknad och tomhet lämnar oss i är precis så fruktansvärd: hellre vill man ligga medvetslös, och äntligen glömma.I historien om Matilda kommer

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna på temat Kyla. Idag med Lama Kha'drön Pamo som utgår från vajrayanabuddhismen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Kylan sveper över landet och biter i huden. Äntligen. Underbart mörkt. Den bitande kylan och den mörka årstiden bär poesi. Jag är tacksam över att leva i Sverige, där jag varje år kan ta del av kyla och mörker – och uppleva verkliga kontraster i naturens skiftande cykler. Verklig kyla är något som många människor aldrig riktigt får erfara.Att irritera sig på kylan tycks vara ett normalt fenomen. Ingen ifrågasätter det när någon utbrister: ”Det är för kallt! Jag hatar det!” Sommaren, däremot, ses som behaglig och komfortabel – då kan man leva och må bra. Detsamma gäller mörkret. Det är socialt accepterat att inte tycka om mörker. Ingen ifrågasätter ”faktumet” att människor inte mår bra när det är mörkt och kallt. Det är fullständigt normalt att ”kalla” dagar är ”dåliga” och att vår och sommar är ”bra”. Under vi

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna på temat Kyla. Idag med prästen och psykoterapeuten Albin Tanke som utgår från sin kristna tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Det biter i kinderna. Hu, vad det är kallt. Jag vet inte hur det är hos dig, men här i Malmö där jag befinner mig blåser det iskalla vindar. Det gör det ofta denna tid på året. Det kan kännas som flera minusgrader trots att termometern står på plus. Och det värsta, det är nog när kylan når in innanför och det svårt att bli varm igen. Då gäller det att försöka hålla igång, att inte stelna till. Ja, jag försöker verkligen göra det jag kan för att hålla kylan stången och inte låta den ta över på olika sätt.När vinterns kyla tränger djupt in i märgen, då påminns jag om hur skört livet är. Visst är vintern en vacker tid, det tycker jag verkligen, men jag vet också att kylan är svår för många, för alla som inte kan stänga den ute, för alla som saknar möjligheter att hitta in i den trygga värmen. Jag

Den här veckan möter vi prästen Joakim Hagerius. Temat för veckan är tro som gåva. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Vid ett besök i Vadstena klosterkyrka lade jag märke till något jag inte sett tidigare. Längst bak i kyrkan, till höger, fanns ett mindre rum för stillhet och bön. På väggen hängde ett litet skåp i trä. Det var enkelt, diskret placerat, och hade lätt kunnat gå obemärkt förbi. Men jag stannade upp. Skåpet väckte frågor.Det visade sig vara ett av Martin Lönnebos sakramentsskåp – gjort av en teolog som gav tron enkla, konkreta uttryck, med rymd för fantasin.Senare i livet började snickra sådana skåp. Inte som ett nytt kyrkligt projekt, utan i linje med ett livslångt teologiskt arbete. Han var teolog och biskop, med ett starkt intresse för hur tro faktiskt tar form i människors liv. Han visste att tro inte alltid börjar i förståelse. Ofta finns den där innan vi kan sätta ord på den. Och därför behöver tron ibland stödjas av något mer än resonemang.Text:2 Mos 25:8Musik:Happin

Den här veckan möter vi prästen Joakim Hagerius. Temat för veckan är tro som gåva. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Det sägs ofta att tron föds i naturen. Vid havet. I skogen. På fjället. Där blir världen större än vi själva, där tystnaden öppnar något inom oss. Och visst är det sant. Skapelsen bär på ett språk som talar till människans djup. Men det är inte hela berättelsen.Ofta formas livet – och tron – inte i det orörda, utan i det byggda. I staden. Bland huskroppar och trottoarer, ljus och skuggor, rörelser och pauser. I miljöer som bär spår av mänsklig fantasi, arbete, längtan och brustenhet. Det är där vardagen pågår. Det är där våra liv tar form.Bibeln börjar förvisso i en trädgård. Där människan får livet som gåva, innan hon gjort något för att förtjäna det. Men Bibeln slutar inte där. Den slutar i en stad.Text:Upp 21:2Musik:Happiness Does Not Wait av Olafur ArnaldsProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi prästen Joakim Hagerius. Temat för veckan är tro som gåva. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Det var inte ett beslut som skapade tron i mig.Men i efterhand kan jag se att tron bar fram ett beslut.Så verkar det ofta vara. Tron kommer inte alltid med klarhet och överblick. Ofta kommer den som något man tar emot, innan man riktigt vet vad det innebär. Som ett ord som stannar kvar. Som en riktning som långsamt blir tydlig.När människor berättar hur de kommit till tro handlar det sällan om att de fick svar på alla sina frågor. Ofta handlar det om något mycket enklare: att de hörde något som stannade kvar. En mening de inte kunde värja sig mot. Ett ord som fortsatte att tala, också när allt annat hade tystnat.Text:Rom 10:17Musik:Happiness Does Not Wait av Olafur ArnaldsProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi prästen Joakim Hagerius. Temat för veckan är tro som gåva. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Tron kommer inte alltid när jag försöker som mest. Ibland kommer den när jag tar emot. När jag dras med. När jag plötsligt märker att jag sjunger med - innan jag hunnit förstå varför.Det är också därför den gemensamma sången har en sådan kraft. I kyrkans liv har man länge levt med insikten att tron inte bara bärs av tankar, utan av kroppar.Inte bara av förståelse, utan av rytm och rörelse. Vi andas tillsammans. Vi säger samma ord. Vi bär varandra. Ibland är det den enda tron jag har för stunden: att stå kvar i rummet. Att sjunga med. Att låta någon annans ord bli mina.Text:Joh 1:14Musik:Happiness Does Not Wait av Olafur ArnaldsProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi prästen Joakim Hagerius. Temat för veckan är tro som gåva. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:För en tid sedan tog en man kontakt med mig. Han ville tala om tro.Han beskrev sig själv som sökande, nyfiken och intellektuellt engagerad. Han läste böcker om kristen tro och om ateism, lyssnade på poddar och följde debatter där argument ställdes mot argument. Han gjorde ett seriöst arbete.Men ändå sa han: Jag kommer inte riktigt vidare.Det som slog mig var inte hans tvivel, utan hans uthållighet. Trots att han inte landade i några klara slutsatser försvann inte längtan. Han kunde inte säga att han trodde – men han kunde heller inte släppa frågan. Något höll honom kvar i sökandet.Jag möter allt oftare sådana berättelser. Inte fientlighet inför tro, inte likgiltighet – men ett slags mellanrum. Ett ärligt arbete med tanken, där ändå något saknas. Ibland behöver vi hjälp att förstå vad tro är – och vad den inte är.Text:Luk 24:32Musik:Happiness Does Not Wait av Olafur Arnal