Stil

I veckans Stil ska vi ägna oss åt en kvinna med en spektakulär karriär som glamorös, orientalisk dansös och sexig spion, Mata Hari. Mata Haris liv och öde har gett upphov till flera filmer inte minst en med Greta Garbo i huvudrollen och mer än 250 olika böcker. Så sent som förra året kom en roman om hennes liv ut skriven av den populäre författaren Paulo Coelho, "Spionen" heter den. Ett av många moderna försök till upprättelse av denna kvinna, som idag anses vara lite väl hårt, och felaktigt, dömd. I dagarna har även en hel utställning om Mata Hari öppnat på Friesmuseet i Leeuwarden i Nederländerna, staden där Mata Hari föddes som Margaretha Zelle 1876. Vi har pratat med Friesmuseets chef Kris Callens. Anledningen till den extra uppmärksamheten kring denna mytomspunna kvinna, som tog sig artistnamnet Mata Hari, är att det är precis hundra år sedan hon en råkall oktobermorgon fördes från sin fängelsecell i Paris och sköts till döds, 41 år gammal, dömd för spioneri. Redan samma år, 1917 kom den första boken

I veckans Stil ska vi vända blicken mot en man som med ljusa färger medvetet valde att skildra skönhet, glädje och samtidens mode den franske konstnären Pierre-Auguste Renoir. I likhet med många andra av de så kallade impressionisterna som bland annat Monet, Manet och Degas har Renoir aldrig gått ur tiden. Just nu har han fått lite extra uppmärksamhet. Inte minst genom att den amerikanske presidenten Donald Trump har sagt sig äga en äkta tavla av Renoir, även om originalet hänger någon helt annanstans. Alldeles nyligen gavs även en ny, och omfattande, biografi om Renoir ut Renoir, an intimate biography, skriven av Barbara Ehrlich White. Det är en av världens främsta kännare av konstnären. I boken har hon inte bara samlat sextio års research om honom och hans verk, hon har också tröskat igenom mer än 3 000 brev som han skrivit och fått. Och i boken träder en snäll, men lite lätt nojig man fram. Renoir var tunn och senig med spretigt skägg och raspig röst, och hade för vana att vanka av och an och nervöst

I veckans Stil Special ska vi glänta på dörren och kika in i litteraturens garderob. Vi ska nämligen ägna oss åt kläder, böcker och författare. I litteraturens värld är kläder sällan något som bara håller folk varma eller får dem att se bra ut. De litterära kläderna bär ofta på en symbolisk betydelse och kan berätta en hel del om en romankaraktärs personlighet, status, drömmar och förhoppningar. Vad en litterär gestalt har på sig kan med andra ord vara en hel berättelse i sig. I dagens program träffar vi författarna Inger Edelfeldt, Kristofer Folkhammar och Karolina Ramqvist, som alla har skrivit böcker där just kläder spelar en alldeles särskild roll. Vi tittar också närmare på fenomenet med författaren som kändis och gör ett besök på The National Arts Club i New York, där modeskapare minglar med författare och konstnärer för att kulturen ska utvecklas. Veckans programledare är Erik Sjölin.

I veckans STIL ska vi kräma in oss med koreanska skönhetsprodukter för att undersöka den skönhetstrend från Sydkorea som svept över världen och går under beteckningen K-Beauty. K-Beauty är inte bara en tillfällig trend som tar sig uttryck i form av roliga ansiktsmasker, gulliga förpackningar, udda ingredienser som snigelslem och uppmaningar om att rengöra huden i tio olika steg, med lika många produkter. Det är långt mer än så. Skönhet är en jättelik industri vars export stöds av den sydkoreanska staten, i likhet med dess bil- och elektronikindustri. Skönhet ingår i regeringens satsning på kallad softpower, det vill säga att det inte bara är tung industri som får hjälp att lyfta landets ekonomi, det får även musik, underhållning och skönhet. Det är en satsning som gett effekt. Exporten av skönhetsprodukter från Sydkorea har ökat med 40 procent om året de senaste fem åren. Den största exportmarknaden är fortfarande Kina, men det är i väst som intresset ökat explosionsartat och inga som helst tecken finns p

I veckans STIL ska vi ägna oss åt en accessoar som förvandlats från ett nödvändigt ont till ett självklart och inte sällan stilfullt inslag i garderoben. Det är förstås glasögon vi menar. Glasögonbågar är en stor och växande marknad, över hela världen. Inte bara beroende på att en stor del av befolkningen blir allt äldre, och behöver brillor för att se bättre. Det har också lagts ned stor möda på att förbättra inställningen till glasögon, från producenternas sida. Många modemärken har de senaste åren satsat stort på att designa bågar som matchar modet, och många av modehusen månar om att lyfta fram glasögon som en viktig accessoar. Men så är det förstås en liten detalj, som kan göra en stor förändring allt oftare till det bättre. Idag, då glasögon är överallt förekommande på människor i alla åldrar, kan det kanske vara värt att påminna om att det fanns en tid då brillor betraktades som lite skämmigt. Det var något gamla och svagsynta individer bar, eller nördiga bokmalar. Inte minst betraktades de som en

I veckans STIL ska vi undersöka den trend som fått silhuetten inom mode att mjukas upp och förskjutas från det tajta, till det lösa, och från det avklädda till det påklädda. Denna trend handlar inte bara om att det blivit höst. För tittar man sig omkring kan man under en längre tid kunnat se att smala jeans och tajta toppar börjat bli allt färre, medan vida byxor med höga midjor och stora tröjor inte sällan av ganska boxig sort blivit allt fler. Det finns förstås flera anledningar till att det omväxling förnöjer, är en. Efter en lång tid med skinny jeans kan det helt enkelt vara befriande skönt att få släppa fläsket fritt i fladdrande tyg runt benen. Att klä sig i lager på lager i plagg är också ett sätt att skydda sig i turbulenta tider. Att inte blotta hud utan istället boa in sig i stora mjuka plagg kan kännas trösterikt och snällt, då det blåser kallt om knuten. En tredje anledning och kanske den som faktiskt har mest med saken att göra det är att vi här i väst har blivit ganska så rejält inspirerad

I veckans STIL ska vi bege oss till 1980-talets Harlem i New York, och till en av färg och fantasi sprakande butik kallad för Dapper Dans Boutique. Om namnet Dapper Dan inte är allmänt bekant, så är hans kläder det. För det var Dapper Dan eller Daniel Day, som han egentligen heter som under 80-talet skapade mycket av det mode som skulle komma att förknippas med amerikansk hiphop. Med fingertoppskänsla för strömningar som låg i luften lyckades han skapa en unik stil som, på ett nytt och modernt sätt, gestaltade en önskan om att vara rik och berömd. Eller i alla fall att se ut som om man vore det. Och ett av de sätten var att frikostigt använda lyxmärkens logotyper, på ett nytt och innovativt sätt men inte helt lagligt skulle det visa sig. Men innan märken som Louis Vuitton, Fendi och Gucci hade börjat producera kläder i någon större utsträckning insåg Dapper Dan att det fanns det en marknad för plagg som hade kända lyxmärken som avsändare. Dapper Dan skaffade sig påsar från den tidens statusmärken som Louis

Med anledning av förra veckans kyrkoval, ska vi blicka ner i helvetet för att ta en titt på hur man genom historien klätt sig när man velat förkroppsliga ondska. Enligt Bibeln frestar och förleder Satan mänskligheten, men hur hen ser ut eller är klädd finns där inga uppgifter om. Genom historien har det därför funnits mer eller mindre fast oftast mer fantasifulla föreställningar om vad som kan ingå i ondskans garderob. Många påpekar förstås att Satan bara är en idé, en tanke om att det onda finns i oss alla och det gäller att tro för att stävja de starka och mörka krafterna. Men ännu fler har genom alla tider inte kunnat låta bli att föreställa sig Satan som en person, och inte sällan framställt honom (för det är oftast en han) som en förvriden figur med horn, bockfötter, svans och en eldgaffel som accessoar. På film har till exempel djävulen gestaltas ett oändligt antal gånger, klädd i svart med brinnande blick, eller som ett rödglödgat supermonster med gigantiska horn i pannan och en jättegaffel i

Rob Halford från bandet Judas Priest har inte bara varit med och format metalmusikens sound. Han har också gett den dess stil. Det var nämligen Rob Halford som började med att klä sig i svart läder och blänkande nitar. I veckans Stil träffar vi mannen som har klätt en hel musikgenre. Rob Halford har alltid tyckt att scenkläder är viktiga. Redan som liten tänkte han lika mycket på vad hans idoler hade på sig, som på musiken de spelade. Det är därför kanske inte så konstigt att han lade stor vikt vid sina egna scenkläder när han själv började spela i band. Rob Halford ville att musiken som Judas Priest spelade skulle stämma överens med kläderna han bar på scen. De skulle båda vara lika hårda. Ledordet blev läder. Och nitar. Kryddat med piskor och handbojor. Stilen blev snabbt kopierad av andra metalmusiker. Idag har den nästintill blivit en uniform. I veckans Stil reser vi till London och träffar Rob Halford. I programmet berättar han om hur han fick idén till sin läderlook, varför han funderar på att ändra s

I veckans Stil ska vi ta en titt en på en stilbildande man vars målningar fortsätter att inspirera filmare, fotografer, författare och musiker femtio år efter hans död konstnären Edward Hopper. Edward Hoppers målning Nighthawks från 1942 skulle kunna liknas vid Mona Lisa, så till vida att den är vida känd och spridd och använd och inte minst parodierad, världen över. Nighthawks, det är tavlan där man genom en stor fönsterruta ser två män i kostym och hatt, och en kvinna i röd klänning, sitta vid bardisken på en nattöppen och skarpt upplyst amerikansk diner. En man i vit uniform och mössa, grejar med något man inte ser, bakom disken. Den ödsliga känsla som vilar över bilden det är natt, det är tomt på gatan utanför och ingen av personerna på tavlan talar med varandra har lett till att den tolkats som ett förkroppsligande av den ensamhet som man kan uppleva i en modern storstad, en urban alienation. Trots eller tack vare att många av Edward Hoppers målningar föreställer alldeles vanliga platser en dine

I veckans Stil ska vi bege oss in i ett lika framgångsrikt, som ifrågasatt, livsstilsuniversum kallat för "Goop". Bakom företaget står den amerikanska skådespelerskan Gwyneth Paltrow, som på denna sajt inte bara erbjuder kläder och skönhetsmedel, utan även tips och produkter av olika slag som sägs göra livet bättre och inte minst renare. Ett begrepp som idag ofta svepande kallas för clean living. Omkring fyra miljoner människor i månaden besöker denna sajt som säger sig vara ett modernt livsstilsmärke som erbjuder råd från experter på wellness och en curated shop of clean beauty, en butik med utvalda skönhetsprodukter som anses vara just rena. Vad ett rent sätt att leva eller sminka sig på egentligen innebär tvista de lärda om, men för Gwyneth Paltrow och för många andra i liknande livsstilsgenrer handlar det till stor del om att utesluta saker som man av olika mer eller mindre vederhäftigaanledningar anser vara giftiga och/eller smutsar ner kropp, själ, hem och garderob. Hejdå säger dess anhängare till

I höstens första Stil ska vi öppna gylfen och dra ner brallorna på män för att ta en titt på hur man, inom modet, har paketerat penisen genom tiderna. Den har inte alltid, som idag, varit skyddad av kalsonger och byxor. Den har hängt och slängt "au naturel". Den har medvetet framhävts och förhöjts med hjälp av mer eller mindre exklusiva blygdkapslar, det vill säga en sorts suspensoar. Den har klämts in i trånga hosor och tajta jeans, som fått dess konturer att framträda, till både fasa och förtjusning. Men under vissa tider har man försökt osynliggöra penisen, i alla fall när det gäller vardagskläder. Under en lång tid var det en självklarhet för skräddare att diskret fråga sina kunder: "Does Sir dress to the left, or to the right?", för att kunna ge lite extra utrymme till den sida där penisen helst höll sig. Målet var att undvika en onödig bula i byxan. Till och med när det gäller kalsonger gjorde många tillverkare länge sitt yttersta för att dölja dess innehåll tills den amerikanska designern Calvin K

Följ med till 8:e arrondissementet i Paris och träffa Peter Philips. En man som, bokstavligen, har satt ny färg på två av världens största modehus Chanel och Dior. Peter Philips har titeln "creative and image director of Dior make up". För det är över det modehusets skönhetsavdelning som Peter Philips chefar, och det är ingen liten del av Dior. För skönhetsprodukter och parfym genererar enorma inkomster för modehus, rent generellt. Det gäller med andra ord för modemärken att inte bara satsa på rätt designer för märkets kläder, utan även skaffa sig rätt person som ansvarar för dess skönhetsprodukter och looks och se till att de ligger i linje med märket och dess historia, men också sätter snurr på både samtida snack, och stålar. Det även bra om personen ifråga har fingertoppskänsla för trender och konstnärlig talang, gärna utöver det vanliga. Det är, kort sagt, inte ett helt lätt jobb. På Dior har man inte haft många på posten, bara två faktiskt sedan 1968. Sedan 2014 är det Peter Philips som har ansvaret

Sedan Eva Dahlgren slog igenom med buller och bång med skivan "En blekt blondins hjärta" 1991 har hon blivit en av våra mest folkkära och älskade artister. Eva Dahlgren pratar sällan om sitt förhållande till mode och kläder. Men bakom den svarta fasaden finns en högst medveten stilpersonlighet med en egen och fingertoppskänslig smak. Men från början var det lite svajigt med stilen, säger Eva Dahlgren. Hör henne berätta om toppar och dalar i garderoben och varför hon köper sina klänningar i Las Vegas när hon samtalar med Susanne Ljung i veckans Stil.

I veckans Stil beger vi oss till New York för att träffa en av världens främsta trendanalytiker, Li Edelkoort. Vill man göra det enkelt för sig kan man kalla Li Edelkoort för trendspanare. Tillsammans med sin arbetspartner Philip Fimmano har hon drivit byrån Trend Union sedan mitten av 1980-talet. Det är hennes intuitiva tankesätt som har gjort henne världsberömd. Alla företag som anlitar henne gör det av samma anledning  att försöka förstå vår samtid och förstå vad vi människor intresserar oss för och åt vilket håll vindarna blåser inom dagens konsumtionsmönster i en allt mer komplex värld. "Men jag är ingen spåkvinna", säger Li Edelkoort. Hon menar att hennes styrka är hennes förmåga och intuition att lägga ihop små iakttagelser och sen se ett större mönster.    Li Edelkoort reser världen över och föreläser om kommande trender. Bland hennes kunder finns inte bara mode- skönhets och inredningsföretag, även många andra branscher har sökt hennes tjänster, bland annat livsmedelsindustrin och hemelektronikföret

Följ med till Söder Mälarstrand i Stockholm för att träffa Filippa Knutsson, modeskaparen som 1993, med sin dåvarande make Patrick Kihlborg, grundade märket som bär hennes namn. Reaktionerna var många då Filippa Knutsson för sex år fattade beslutet att lämna sin operativa roll på modeföretaget och ta ett steg tillbaka. Då flyttade hon till Paris för att ägna sig åt sin man och sina barn, men nu är hon tillbaka på modehuset igen.  Sedan januari i år arbetar nämligen Filippa Knutsson återigen på sitt företag, nu som creative director. Med sin unika kunskap om märkets DNA är hon redo att styra tillbaka märket till sitt ursprung, säger hon. Varför hon valde att lämna företaget och sedan komma tillbaka, och vad hon har haft för sig däremellan, kommer bland annat programmet att handla om.   När Filippa Knutsson grundade sitt märke i början på 90-talet blev hon en av Sveriges främsta entreprenörer och affärskvinnor. Hon jobbade hårt under många år för att bygga upp sitt märke. Suget efter en slags ny minimalism var

I veckans Stil tittar vi närmare på singelpolitik, singeldiskriminering och hur samhället ibland gör det svårt för människor att leva ensamma. Historiskt sett har singlar ansetts farliga, sjuka och neurotiska. Även om just de här singelstereotyperna har försvunnit idag har de ersatts av nya för singelskapet fortsätter att vara laddat. Det händer att singlar idag blir exkluderade från middagar, har svårt att hitta en bostad och förväntas jobba över. Men beteenden som tidigare var dolt har nu börjat uppmärksammas och i USA har termen "singeldiskriminering" börjat användas. 1986 publicerade det amerikanska magasinet Newsweek en artikel som satte skräck i USA:s alla singelkvinnor. Omslaget pryddes av ett gigantiskt diagram och texten singelkvinnor så här stor chans har du att bli gift. Enligt artikeln var sannolikheten större att dö i en terroristattack än att bli gift efter 40. Att det var män från Harvard och Yale som gjort studien och att den aldrig stämde fick inte lika mycket uppmärksamhet. Förra året fick

I veckans Stil tar vi en titt på singeln i populärkulturen från det första ensamboendet på TV, till en samtid där Hollywood skyr klassiska romantiska komedier där paret får varandra på slutet. Singelpeppen i USA startade inte med den populära TV-serien Sex and the City 1998. Redan på 1930-talet kom det ut en banbrytande bok om hur man lever lyckligt ensam. I "Live Alone and Like it" fick man bland annat lära sig allt ifrån hur man blandar drinkar till hur man får älskare att gå hem. I USA idag är det för första gången fler kvinnor som är ogifta än gifta, i Japan har staten myntat begreppet "celibatsyndrom", eftersom människor under fyrtio varken är intresserade av dejting eller sex och i Sverige består 40 procent av alla hushåll av en ensam vuxen. Det är dags att slå hål på myterna om den sorgsna singeln som befinner sig i en sorts väntrum och istället se på singeln med nya ögon. Kan det kanske till och med vara så att det är singeln som är den lyckade medborgaren som har allt? I veckans program åker vi hem

I veckans Stil om Versailles angriper vi slottet från flera olika vinklar. Smyckeexpert Cecilia Andrén berättar om Ludvig XIV:s gigantiska blå diamant och hans stora entusiasm för just diamanter, något han delar med många av dagens stora hiphop-stjärnor. Marie Antoinette fick av sin man, Ludvig XVI, det egna lilla palatset Petit Trianon en helt egen domän att bestämma över. En "woman cave" skulle man kunna säga, ett begrepp som genom historien inte varit lika vanligt förekommande som den ölluktande "mansgrottan". Vi grottar ner oss i kvinnogrottornas historia tillsammans med Therese Kristiansson och Katarina Bonnevier från design-, konst- och arkitekturgruppen MYCKET. Ludvig XIV har för eftervärlden blivit känd som ett PR-geni. Inte minst för sin storslagna idé om att kalla sig själv för Solkungen. Ludvig är inte ensam om det epitetet. Genom historien har vi sett exempel på flera solkillar. Vi träffar Arja Karivieri, professor i antikens kultur och samhällsliv, för att prata apollonkillar. I studion finns

Med sin skeva musik och mjuka klädstil skrev det brittiska bandet The Raincoats om reglerna för hur ett punkband skulle låta och se ut när de bildades 1977. I veckans Stil reser vi till London och träffar Ana da Silva och Gina Birch från det legendariska punkbandet The Raincoats, som i år firar 40 års-jubileum. Ana da Silva och Gina Birch lärde känna varandra i mitten av 1970-talet när de studerade på samma konstskola i London. Inspirerade av stadens punkrörelse, och uppfyllda av känslan av att vilja göra något som bara var deras eget, startade Ana da Silva och Gina Birch The Raincoats 1977, trots att ingen av dem någonsin hade kunnat föreställa sig själva som medlemmar i ett band. Men The Raincoats var aldrig något typiskt punkband. Genom att se på punken som en filosofi, snarare än ett redan färdigt sound något de var bland de första att göra  kom The Raincoats att bli ett av det sena 70-talets mest originella och egensinniga brittiska punkband. Med sitt innovativa och personliga sätt att göra musik och k